Fårö är en ö belägen nordost om Gotland och med sina 114 kvadratkilometer är Fårö Sveriges nionde största ö.
Fårös befolkning av permanentboende uppgår till cirka 500 personer, men under sommaren ökar befolkningen dramatiskt. Namnet Fårö har tvärt emot vad man kan tro inte något med får att göra. Får heter dessutom inte får utan lamb på gotländska. På 1300-talet skrev öns namn Farøø och under 1400-talet Faroyna. Namnet är bildat av orden far, som i farvatten, och ö.
Det finns inte någon stad på Fårö, däremot flertalet byar. I Eke finns en mataffär och i närheten ligger Sudersand med flertalet restauranger och semesteranläggning.
Fram till 1998 var Fårö ett militärt skyddsområde och tillträde var förbjudet för utländska medborgare. Numera finns inte något sådant förbud.
Natur
Landskapet är ytterst speciellt; hela ön är i princip en enda kalkstensklippa, med spridda inslag av lågväxande skog och mer eller mindre bördiga jordbruksmarker.
Fårö är en flack moränö med många myrar och träsk. Östra Fårö består av flygsand som det växer tallar på, medan västra Fårö har karga hällmarker och en del odlade områden och grunda sjöar. För den som vill bada rekommenderas Sudersand, en långsträckt och långgrund havsvik med sandstrand. Det finns flera områden med raukar på Fårö, bland annat Gamla hamn, Digerhuvud och Langhammars. Ullahau är ett storartat flygsandsområde på Fårö som du kan läsa mer om längre ned på denna sida.
Historia
Under 1600- och 1700-talen började man utvinna och exportera kalk från ön. Flera mer eller mindre väl bevarade anläggningar finns i anslutning till kusterna.
I samband med andra världskriget fick Fårö stor militär betydelse. Mellan 1939 till 1998 förbjöds alla utlänningar att besöka ön. Militära anläggningar och installationer uppfördes runt om på ön, varav spår ännu finns kvar.
Turismen är vid sidan av jordbruket den idag viktigaste näringen på Fårö. Ön är glest befolkad, där tätbebyggelsen endast omfattar knappt sex procent av ytan. Antalet sommarboende är uppskattningsvis 10 000 medan antalet helårsboende 2010 var ca 550 personer.
Fårö har också unika naturvärden. En stor del av öns marker betas. Här finns alvarmarker med tunna jordlager, myrar, små glesa skogsområden och träsk. Flygsandsområdet Ulla Hau på Avanäset bör också nämnas, liksom de grova tallar som främst förekommer i Västur.
Austur och Västur
Fåröborna delar in ön i Austur (östra Fårö) och Västur (västra Fårö), aldrig norr och söder. Ön har tidigare varit uppdelad i två större landområden med en farled mellan Aursviken och Alnäsaviken eller Bygdegården och Frigarsviken. Landhöjningen har gjort att ön växt samman. Det som finns kvar av den tidigare segelleden är de tre insjöarna Alnäsaträsk, Norrsund och Bodansträsk. På gamla kartor över Fårö kan man se vart sundet/farleden gick.
I den västra hälften dominerar ensamgårdarna med små åkerarealer och stora betesmarker. Flera av gårdarna har – eller har haft – ägor även på östra delen av ön.
Austre präglas av tätare bebyggelse och större uppodling. Här dominerar grannlagen, flera gårdar som byggts tillsammans utan att ha annat gemensamt än ängsslåtter och agtäckning. I Austur finns också mindre ägor som tillkommit under 1800-talet.
Till austur hör även det stora skogsbevuxna sandområdet Avanäs.